Vi dumpade av väskorna i receptionen och gick ut på stan. Strosade och kollade deras kungliga palats, gick på national museumet som var ganska trist och gick längs mekong floden.

Vid lunch fick vi checka in på hotellet.

Efter en powernap på cirkus 2h så gick vi och käkade en sen frukost/brunch/lunch/kvällsmat.

På ett hälsohak, så gott! Vegansk burgare, en powerbowl med kyckling och en avokadotoast att dela på.

Sen gick vi på marknad, köpte lite små saker och sen var klockan sent så vi gick hem och la oss.

I onsdags åkte vi till dödens fält och tortyrmuseumet här i Phnom Pehn. Som faktiskt var anledningen till att vi kom hit från början.

Vi hade räknat med att se hemska saker men aldrig någonsin hade jag kunnat tänka mig att drt skulle vara så illa. 1975-1979 styre Pol Pott Kambodja, han ville ta tillbaka landet till stenåldern och ta död på "det nya folket" och förstöra allt som tillhörde de nya tiderna. Kvar skukke det bara finnas fattiga bönder och handredskap. Alla stadsbor, folk med glasögon, folk som talade ett annat språk, folk som var utbildade eller hade gått i skolan, alla som hade någon i familjen var var utbildad, alla som hade någon som helst anknytning till något annat land än Kambodja, turister, journalister, artister, författare, skådespelare osvosv. 1/3 av befolkningen utrotades. 3 miljoner av 8 miljoner. Men alla fick lida och slita och svälta, även de som inte tillhörde det nya folket. Pengar, religion och tillhörigheter förbjöds. Alla skulle endast äga kläderna de hade på sig och en skål för att äta ut. Och ingen skulle bo ihop med sin familj. Det var absolut ren och skär misär för varenda person i landet.

Vi besökte först dödensfält i närheten av Phnom Pehn. Det finns 300 dödsfält i Kambodja och detta är bara ett av dom. Det är alltså ett fält med massgravar. Vi gick på en ljudinspelad guide på svenska och fick lära oss hur allt hade gått till. Det finns inga överlevande från dödsfälten eftersom det var inget läger utan dom skjutsades endast dit för att bli avrättade. Dock har vakter berättat hur det har gått till i efterhand. En lastbil full med människor anländer nattetid och alla avrättas genast. De ville inte slösa på ammunition så inga gevär eller gaser användes. Man använde jordbruksredskap, knivar, vassa blad, hammare, pinnar eller händerna för att på ett fruktansvärt sätt döda de oskyldiga människorna. Vi fick bland annat se en massgrav med spädbarn, ingen skonades alltså. På detta fältet där vi var har man hittat kvarlevor av 20 000 människor men långt ifrån alla gravar är uppgrävda. Det finns nämligen mängder. Och i marken kommer det fram skelett och kläder varje gång det regnar, vi såg en hel del sånt. 

På fältet finns ett torn med 7 våningar fyllda med skallarna från de offer de grävt upp, trots att tornet är enormt finns det inte plats för alla och inte heller några andra ben än skallen. Det var så overkligt att se. Vi kunde knappt förstå vad vi såg och hörde. Att alla det tusen tusen tusen skallarna var från riktiga människor, helt oskyldiga som dödats så brutalt och dessförinnan plågas något enormt. Vi var helt mållösa. Och jag vet fortfarande inte hur man ska kommentera det. Det är det absolut värsta jag hört om. Och jag kan inte undvika att tänka, vad gjorde resten av världen under den här tiden? Hur kunde detta hålla på? Det är ju så nyss.

Bilderna är från dödens fält, jag tog aldrig kort på huset med alla skallar pga det kändes för mycket. Inte heller inne på fängelset kändes det lämpligt att fota 

När vi trodde att vi hade sett och hört det värsta så åkte vi till S21, ett av det mest kända fängelse under dessa fyra år. Det var då jag drabbades av fullständig panik. Oscar var tvungen att leda ut mig en stund.

I S21 fängelset spärrade man in fångar utan anledning. Helt oskyldiga. Och tvingade dom att erkänna alla möjliga grejer. Det kunde sitta 1500 fångar åt gången där men sista åren var det mycket fler än så. Efter fängelset skjutandes det ut till dödens fält.  i fängelset torterades dom 3 ggr om dagen. Det de allra värsta tänkbara sätt. Kan inte ens förstå hur en person har kunnat överleva en av de tre tortyren om dagen. Det kunde vara dränkas i avföring tills medvetslöshet, elchocker, hängas i olika kroppsdelar, slag, knivhugg, giftiga bär och frukter. Och det fanns många fler. Det som för mig kändes ännu mer obehagligt att se var att det fanns bilder. Det är ju nämligen så nyss. Allt är dokumenterat och fotat. Och visas upp för allmänheten. Inget inglasat eller undangömt. Vi fick se allt. Blodstänk på väggarna var kvar. Det var det absolut värsta jag sett. Och jag kan inte ens föreställa mig vilket helvete det var därinne för 40 år sedan. Och hur dessa sjuka människor som torterade ens kom på alla tortyrer. Det finns så mycket mer att säga och berätta och även för er att läsa om ni vill.

Det var en otroligt overklig och fruktansvärd dag vi hade. Men jag tycker ändå det är så viktigt att man lär sig om det, och förstår vad för ondska det faktiskt finns i världen. Det får bara inte hända igen. Och jag tror ju att det enda man kan göra för att förhindra är att utbilda så trots att jag kanske tyckte det var en del för otäcka bilder som visades så är det ändå viktigt och bra att de håller öppet för allmänheten och visar vad som hänt. Jag hoppas att jag kunnat ge en kort och bra förklaring över en del av de fruktansvärda sakerna som hände för 40 år sen. 

Ledaren, Pol Pott levde ett fritt bra och härligt liv med fru, barn och barnbarn hela livet. Han dog vid 80 års ålder 1998 av naturliga orsaker och behövde aldrig stå till svars för vad han gjort. 

Eftersom 1/3 av befolkningen dog för 40 år sen lider Kambodja såklart otroligt av detta än idag. Och det är verkligen inte konstigt att deras land ligger efter i utvecklingen då alla bildade dödades och alla moderniteter brändes ner. 

Resten av dagen var vi inte sugna på att göra någonting. Vi var så rörda av det vi fått se. Vi stannade bara inne på hotellet. 

Torsdagen tog vi bussen till Kampot där vi bytte till Tuktuk för att ta oss över gränsen till Vietnam. Tyvärr missade vi färjan vi skulle med och fick stanna en natt på fastlandet i Vietnam.